Jag är tacksam för att jag har en pojkvän som jag verkligen tycker om trots att jag blir galen på honom.
Även fast vi tidigare tjafsade medan vi lagade mat så kan jag ändå sätta mig bredvid honom lite senare, lyssna på hur han pratar i telefon med sin kompis, och känna att jag verkligen tycker om honom. Tycker om sättet han pratar, sättet han får en entusiastisk idé och att det känns bra att finnas i hans närhet. Det får mig att le. Trots att jag ibland blir galen på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar